Trött

Herregud så trött jag är! Att det går att vara så trött och ändå fungera. På något sätt går det i alla fall.
Jag har sovit minimalt ett par nätter igen, ja, lite sover jag ju alltid men de sista nätterna ännu mindre.
Jag kände mig så mycket bättre i min arm och då ville jag ju försöka att putsa fönster. Det räckte med
 ett fönster sen var det kört, helkört. Maken fick ta över…igen. I måndags sa min sjukgymnast i alla fall
att jag inte var ensam om detta, att man så gärna vill göra det man alltid har kunnat göra tidigare,
men att vilja är inte det samma som att kunna. Det har jag faktiskt alltid ansett, att det man vill det
klarara man. För det mesta så gör jag det också men inte inte denna gången.
 
Det började veckan före semestern, alltså i slutet av juni. Jag skulle ändra läge på en tung, trög stol
då någonting hände med min arm. Det gjorde ont, vansinnigt ont! Sen var den armen aldrig mer vad
den varit. Jag hade konstant ont och det blev bara värre och värre. I början av augusti var armen
praktiskt taget oanvändbar. maken förstod väl att det var riktigt illa när jag besöt mig för att uppsöka
en läkare.  Fast det kunde jag besparat både mig och kassan. Läkaren trodde nog att han var fantastiskt
duktig eftersom han på en halvmeters avstånd, utan röngen eller annan undersökning kunde konstatera
att jag hade en inflammation så då kunde han ge kortison. Nej, tack sa jag det vill jag inte ha. Fast det
skulle jag nog inte ha sagt för någon hjälp fick jag inte av denna läkare, om han nu var läkare. Det är ju
inte att svära på, det är så mycket konstigheter överallt nu för tiden, med falska papper och legitimationer så…
som sagt, det vet man aldrig. Hur som helst så skulle han skriva ut ett anti-inflamatoriskt preparat som jag
inte tål vilket jag påpekade men jag talade oxå om för honom vad jag i stället brukat tåla. Men, men nu
gjorde jag fel igen! Han talade omgående om att det kunde jag absolut inte tåla då jag inte kunde använda det han
rekommenderat. Nu blev han riktigt sur, försvann muttrande, men återkom efter en stund med ett recept. Ett recept på en  för
mig, helt värdelös värktablett och en gel som inte hjälpte för någonting. Min och armens räddning var att jag åkte till Turkiet ett par
 dagar senare. Där fick jag kontakt med en massör som konstaterade att min arm var ur led och att musklerna inte räckte till för att hålla det hela
i "ställ" så att säga.  Efter två behandlingar kunde jag röra armen, helt fantastiskt! När jag kom tillbaka till Sverige började jag träna hos en
sjukgymnast men vi fick ta en breake med träningen då jag fick mer ont. Nu har jag fått behandling med ström under några veckor och var så mycket bättre. Detvar då jag ville putsa fönster…men som sagt…det blev bara ett.
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s